enhistoria.blogg.se

Sabina älskar MIKA.
Och om vi då befinner oss ute i Europa när han har sin Europa turné, då borde vi väl kunna pricka in en konsert också? Sagt och gjort! Biljetter skaffade och Milano blev staden. Efter en dag full av oplanerat tummult landade vi på konsertområdet lagom till konserten skulle börja. Konserten var fantastiskt, en riktigt show! Jag satt mest och tittade från mitt hörn, men njöt i alla fall!

När konserten var slut tog vi tåget tillbaka in till Milano. Denna kvällen hade vi planerat att spendera på centralen. Döm av vår förvåning när vi kom till centralen och allt var stängt! Varenda dörr var låst och alla nergångar till tunnelbanan igensatta med stora plank. Eftersom vi efter dagens tidigare händelser ville se till att dricka tillräckligt frågade vi istället en taxichaufför om han kände till något nattöppet som kunde sälja vatten. Han gav oss den bästa vägbeskrivningen på hela resan och vi började sen gå. Gick förbi personer efter person som doftade starkt av alkohol och urin som sov i parker. Vi fick hur som helst vårt vatten och gick tillbaka till stationen för att tänka ut en plan. Väl tillbaka kom vi fram till att säkrast nog ändå var att hålla oss nära polisbilarna som stod parkerade precis utanför, polis kändes liksom lite säkert i alla fall. När vi stod där och ja gjorde precis det, stod, knackade det plötsligt på fönstret. Alltså knackade innifrån stationen. Det var en städare som påkallade vår uppmärksamhet och ville att vi skulle gå runt till huvudentrén, förvånade och glada (han kanske kunde låta oss vara där inne medan han städade!) gick vi runt. Där möttes vi av en grupp hemlösa som stod och skrek mot dörren in i ankomsthallen, då förstod vi, det var där poliserna som tillhörde bilarna var! När vi närmade oss dörren öppnade dem, frågade vad vi gjorde där och släppte in oss när vårt svar blev vänta på tåg.

Denna natten sov vi på Milano centralstation med polisvakt. Klockan fem kom de och väckte oss, första tåget skulle precis ankomma och då var golvet inte okej att sova på längre. Men stolarna var okej meddelade de. Samtidigt som Milano saktade vaknade till liv, med de första morgonpendlarna som anlände och en kaffedoft som började sprida sig på stationen ruskade vi liv i oss, hittade ett ställe som serverade frukost och hade både el och fritt internet(!) och påbörjade vår sista morgon i Italien. Någon timme senare satt vi på ett tåg norrut igen.